Bredd och pingisskoleproblematiken

Nu var det en vecka sedan jag skrev senast inlägget. Kanske lite för lång tid men jag tror att allt annat än ett inlägg i veckan får bli en bonus då jag har många ”pingisbollar i luften”. Först och främst ska jag tacka Max Ansbro som la upp min blogg på sin startsida. Detta gav ett nytt besöksrekord på lite över 500 besökare på en dag och många trevliga meddelande på facebook. Tack för engagemanget!

Jag ska rekommendera er att gå med i gruppen ”Pingistalk” på facebook där Andreas Ljones gör intressanta podar. Senaste blev Max Ansbro intervjuad.

Max berättade något som berör ett väldigt intressant ämne. Nämligen hur vi tar hand om nya spelare då han började spela pingis vid 16-års ålder i en förening.

Idag ser bredden på åldrarna 7-12år mycket god ut i de flesta större pingisklubbar i Stockholm. Pingis står sig väldigt högt upp i kurs när ungarna i lågstadiet och början på mellanstadiet ska välja vilken sport de vill prova på. Många går på fritids och de flesta fritidshem i Stockholm har iallafall ett pingisbord. Detta pingisbord brukar vara eftermiddagens höjdpunkt för många unga killar och tjejer. Det ända som behövs är en förening som visar upp sig någon timme och helt plötsligt kan 30 nya ungar vara redo att börja i pingisskolan.
Stockholms Bordtennisförbund har enormt mycket 6-10åringar med i TTEX-Talangen, jag har inge siffror men det bör vara över 200st som tävlar om vem som ska bli Stockholms bästa knatte i olika åldrar.

Det är nu det intressant är, vad kommer dessa pingistörstande ungar till för verksamhet? Vad sätter förening för tränare på sina pingisskolor?
Det finns föreningar som resonerar, ”vi sätter Kalle 17år och Jonas 17år på pingisskolan”. Det blir bra… Men blir det så bra och sätta två oerfarna tonåringar på den kanske viktigaste träningsgruppen i hela klubben? Det finns några som tror att bara för det är nya ungar som inte kan grunderna i pingis så kan vem som helst ta hand om pingisskolan. Tror man det så är man väldigt illa ute.

Det är i pingisskolan man väcker intresset hos barnen, där knyter man relation och förtroende med föräldrar (vilket är extremt viktigt för det är i början på pingisskolan som föräldrarna dyker upp och är med på träningspassen), man lär barnen att hålla i racket på rätt sätt, hur man ska jobba med fotarbete, grundslagen, serve, regler o.s.v..

Med andra ord tränaren som behövs på pingisskolan måste vara väldigt begåvad och kunna lära ut alla grunder, ha ett stort engagemang för att väcka den här glöden, ha ett stort pedagogiskt kunnande, ta föräldrar…
Summering till alla pingisklubbar: Det är viktigare att ni har era bästa tränare på pingisskolan än att (som många gör) sätter denna tränare enbart i bästa ungdomsgruppen. Iallafall om ni vill bygga en långsiktig förening med elit och bredd.

Tyvärr får jag ofta höra att man sätter just sina nya tränare i 17-års åldern på pingisskolan. Det slutar ofta med att barnen efter halva pingisskolan inte vet hur man håller i ett rack, det man gjort mest är rundpingis och ”King”. D.v.s slå en boll över nätet var 5:e minut och därmed mest tränat löpsteg än att lära sig hur man spelar pingis. Dessa oerfarna tränare kan också ha svårt att hitta glöden hos barnen som sedan får dem att fortsätta efter pingisskolan.
För det är ju hela grejen med att ha pingisskola, att så många som möjligt tycker detta är jättekul, att det lärt sig mycket och vill vidare.

De flesta pingisklubbar i Stockholm har mindre hallar och kan kanske ta emot 12-18 barn i en pingisskolegrupp. Om inte 50% väljer att fortsätta in i ordinarie verksamhet ska man verkligen ifrågasätta vad man håller på med. Då finns stora stora brister i kvalitén i pingsskolan och dessa behöver rättas till omgående, annars har man väldigt få ungar som fortsätter vidare in i klubben. Barnen väljer att göra annat helt enkelt.

Men vad händer sen när barnen fyllt 13-14år? Pingisen har idag jätteproblem med att behålla 13-20åringarna. Det är inget unikt problem för pingisen att det är svårt att behålla ungdomarna i just den åldern men jag tycker vi är extra dåliga på detta i jämför med många andra sporter.

Varför då? Jo för pingisen har knappt någon breddverksamhet i åldern 13-20år. Om du är 13-14år och ska fortsätta med pingis bör du helst vara elitsatsande annars blir du nästan bortprioriterad. Detta är givetvis katastrof och jag ska några frågeställningar här:

* Vad finns det för stimulanser för 13-20åringar som vill spela på breddnivå? Några tävlingsarrangörer kör ”bredd” och ”öppen” vilket är bra men dessa är alldeles för få. Tyresö BTK ska ha en stor eloge för sina duelltävlingar som bara är för spelare med lägre rankning.

Att vi idag har HJ17 och HJ20 tävlingar där nästan ingen spelare är över 15år i ofta magra startfält på 10-tal starter trots att tävlingen är rätt känd är ju pinsamma siffror. Och så har det sett ut nu under hela 2000-talet. Jag började spela som 11åring i Rotebro BTK och minns mina första turneringar som 13-åring i slutet på 90-talet. Då var det ofta runt 40 starter i HJ17 och HJ20 och då var de flesta i den åldern. Under 2000-talet har detta bara blivit sämre för varje år.

En orsak i Stockholmspingisen kan vara att St:Erikscupen tappat sin status totalt. På 90-talet var det givet att alla klubbarna ställde upp med sina bästa spelare i varje årskull. Det brukade bli rafflande serier och roliga slutspel. Idag är knappt någon i TOP 20 i varje årskull med i St:Erikscupen och det är något man testar på som 9-åringar kanske och sedan aldrig mer återkommer. Förr var det flera divisoner ända upp I P14 och P15 klasserna. Idag finns knappt lag där…

Vad är det som händer? Är pingisklubbarna bara intresserade utav ”russina i kaken” ifrån pingisskolan och skiter i resten? Inte undra på att vi har sådan tränarbrist i denna stad när vi inte tar hand om bredden på 13-åringarna och uppåt som inte vill elitsatsa. Utan bredd = Mindre tränare, mindre engagerade folk i förening vilket i sin tur leder till mindre och sämre föreningarna.

Nu låter jag väldigt kritisk i detta inlägg. Jag vet att det finns goda exempel. Ängby SK är det exempel jag tänker på först. Ängby har många 14-18åringar i sin förening som spelar i diverse seniorlag och får träna efter sina ambitioner utan att bli utstötta.  Därför har jag aldrig hört Ängby SK haft tränarbrist utan där fylls det hela tiden på med nya egna förmågor med hjärtat på rätt ställe.

För idrottsrörelsen är det enormt viktigt att ta hand om 13-20åringarna och det skickas ständigt politiska budskap ifrån stat och kommun om att göra satsningar för att ta hand om dessa.

I mitt förra inlägg beskrev jag hur Svenska Bordtennisförbundet för mindre bidrag beroende på antal medlemmar som föreningarna redovisar. Andra saker som föreningarna ska redovisa är det statliga LOK-stödet och SISU utbildningstimmar. Om dessa redovisningarna är usla ifrån föreningarna så… Ja, då får förbundet mindre bidrag ifrån RF och så är vi inne i det när hamsterhjulet som snurrar åt fel håll.. Mindre bidrag = Mindre resurser, mindre resurser = mindre personal, mindre personal = mindre och sämre verksamhet..

Att Max fick chansen att börja spela i en förening som 16-åring är fantastiskt. Stor eloge till min gamla klubb Enskede BoPS (numera Hammarby). Idag vet jag hur verkligheten ser ut i denna fråga och tyvärr är den dyster. Jag tror knappt klubbarna tar emot spelare i den åldern då de lära säga något i stil med ”Vi har inga 15-18 åringar i klubben, de få som finns kvar satsar mot SM och har spelat sen de var 8år. Så svaret blir tyvärr har vi ingen plats åt dig”. Om inte denna 16-åring vill börja i pingisskolan med 8-åringarna. Där kan ni lista ut svaret själva.